Det har snart gått fyra år sedan jag skrev det första inlägget. Jag började skriva dessa texter för att underhålla och muntra upp mig själv. Helt plötsligt började folk läsa, och det drev mig att skriva ännu mera. Men det har tagit mig fyra år att inse att jag har använt denna blogg på helt fel sätt. Jag har ofta använt den som en flykt från verkligheten.

Jag har saker som måste tas tag i innan mina projekt kan få den uppmärksamhet och tid de behöver. Jag tar därför ett sabbatsår eller två och återkommer när jag vuxit upp. Jag skulle kunna skriva 50.000 ord om detta, men för att förenkla detta inlägg summerar jag med en kort mening istället - jag har en del personlig utveckling att studera.

Karpen. En överjävlig fisk.

Av ren nyfikenhet kontrollerade jag de senaste veckornas bloggstatistik, och det värmde oerhört att se att ni fortfarande besöker bloggen. 100-tals av er, trots att jag berättade i mitt förra inlägg att jag inte kommer att skriva på flera månader.

Jag vill dock understryka med den fetaste pennan jag har att tågen inte har gått sönder och pensionärerna är inte bortgångna. Detta är bara ett uppehåll. Jag vet bara inte hur länge denna paus kommer att pågå, men om jag ska kasta mig på en gissning så ligger det nog på 2-3 år. Besök gärna bloggen om ni finner ro i att rota i gamla arkiv och inlägg, men hoppas inte på nya inlägg, för de kommer inte att komma.

2006-2010: Tack för dessa fyra trevliga år
Så, kära läsare, nu avlägsnar jag mig från denna blogg. Anledningen är inte att jag har tappat intresset för att skriva. Jag är en stor entusiast av de små detaljerna i livet, och varenda gång jag får en idé eller när någonting litet och trivialt händer i mitt liv, då skriver jag ner det och lagrar i ett projektsystem. Som många av er vet har jag snart en färdigskriven bok på 200 sidor. Så nej, jag har inte tappat intresset för att skriva.

Jag kommer att sakna bloggen, men det här är det bästa beslutet jag tagit på väldigt länge. Jag vet inte när vi syns här nästa gång, men jag ska se till att ni hittar hit igen när tiden är inne. Ni kanske hittar mig via YouTube nästa gång, i ett helt nytt och fräscht format. Jag hade som tänkt växa upp nu. Jag ska ta mitt ansvar. Jag har nya förändringar och rutiner att installera. Och jag har ett söthjärta jag ska bjuda på vin och pussa på i Gamla Stan. Vi syns när jag ersatt det dåliga med massa bra. Vi syns när jag känner mig glad.

Med vänlig hälsning / Petter, 26 Juli 2010

PS. Var snälla med Dawson. Han vill bara alla väl.

PS3. Tack för mig. Och tack ska ni ha.

Jag tar en liten paus nu. Jag tror att jag behöver en liten paus. Jag kommer tillbaka när jag kommer tillbaka.

Vi syns om ett par månader / Petter

Du somnade när jag pratade om Arbetsförmedlingen. Jag fann det lustigt. Jag lyssnade på dina andetag i över fem minuter. Jag gjorde det mest för att det vore lite romantiskt att berätta dagen efter. Men det hela var jättetråkigt. Jag hoppades att du skulle börja snarka, men du gjorde aldrig det. Så jag la på.

Tack, du där, vem du nu än är. Smicker får mig att dansa gladdansen bakom gardinen där ingen ser mig. Hoppas du fortsätter att läsa. Nu kör jag igång med era inläggsförslag och frågor, ville bara svara på kommentaren, för jag behöver höra sånt där vissa dagar i detta spektakel som tydligen ska kallas mitt liv. Yes yes, ja men då kör vi!

Glad syttende mai, Karina. Må Meshuggah forgylle hverdagen. Kjærlighet fra din Swedish Steel.

Norway: World leading producer of cutie pies since 1200 B.C.

Grattis på 26-årsdagen, Syster Yster. Hoppas födelsedagskalaset blir lika lyckat som när grabbarna ordnade min 23-årsfest.

Hejsan! Dawson här! Jag kommer med  ett meddelande. Det är så här att Petter har för tillfället på tok för mycket Appletini i blodomloppet för att kunna utvärdera det nya året på ett värdigt sätt. Det är så mycket som har hänt och han vill inte missa viktiga händelser.

Petter kommer därför ta en liten minisemester i ett par dagar. När han kommer tillbaka får ni de resterande luckorna (24 december-31 december) i min julkalender. Ha nu en fin avslutning på detta år, så syns vi nästa. Och kom ihåg, var snälla med varandra. Var även snälla med de som inte är snälla med er.

Jag finner din blogg genuint intressant. Den är en av två som jag faktiskt läser (den andra är självklart min egna). Det är tråkigt att du tror motsatsen (den fick trots allt ett bra snittbetyg), men det är samtidigt rätt klockrent på något egendomligt sätt. Jag ler när du rättar mina slarvigt skrivna limerickar och jag ler åt dina ibland emotsägande instruktioner. Jag ler alltid åt folk som hoppar in och rättar, vare sig det är fakta eller åsikter, konstruktivt eller onödigt. Det är ett neutralt leende och jag vill verkligen att dessa kufiska personligheter ska finnas i samhället.

Att det finns så få gripande bloggar, det är obegripligt. Lika obegripligt som den trend som blåste förbi för ett par år sedan. Ja, jag pratar självklart om tiden då det blev populärt och coolt (inte ballt) att tycka om Johnny Cash (name count: 1) och hans skitmusik.

Jag tycker att din blogg är underhållande och det är den absolut viktigaste egenskap en blogg kan ha. Det spelar mindre roll på vilket sätt den är underhållande. Blondin-Bellas (name count: 2) blogg är också underhållande. Skillnaden mellan er två är att du skriver bra och hon skriver dåligt. Och jag spekulerar i att du har mindre kläder i din garderob och mindre pengar i din plånbok.

Jag tror att det är den smått provocerande besserwisser-tonen som gör att allting blir beroendeframkallande. Ungefär som Patrik Ekwall (name count: 3). Liksom, vad ska den mysteriska (<- ett eget ord jag hittat på) mannen hitta på för sanning idag?

Du med din besserwisser-framtoning och jag med min överironiska bloggpersonlighet får helt enkelt acceptera att det ibland bjuds in kommentarer som påpekar just det vi utstrålar. Du får vara beredd på att folk kan tycka att du är en smula dryg, och jag får vara beredd på att folk kan missförstå det jag skriver.

Men jag står vid mitt ord… det finns absolut ingenting som är coolt med ordet “ball”. Det är den ironiskt röda tråden som slingrar sig igenom alla dina inlägg och därmed blir en del av din suspekt anonyma och bildlösa identitet. Jag länkar än en gång till bloggen, för att jag tycker den är bra. Ball i Samtiden

(Eftersom jag inte hann klämma in så många kulturella referenser som jag hade velat, klistrar jag in dem här i efterhand. Ni kan själva hitta på sammanhangen.)

Turbonegro (name count: 4)
Fabio (name count: 5)
Moa Martinson (name count: 6)
John Nash (name count: 7)
Stig Ossian Ericson (name count: 8)

Dina instruktioner är intressanta att läsa. Jag läser i princip aldrig bloggar. Jag känner att jag har inte riktigt tid med det. Jag har dock börjat kolla in Sveriges bloggoffer under arbetstid, eftersom mitt vikariejobb ofta lämnar mig i min ensamhet, och dötid finns i massor. Efter ett par dagars analys kan jag utan den minsta ironi i min röst säga att - Sverige kryllar verkligen av konstigt folk. Var är allt normalt folk? Det är ju äckligt sällsynt med en intressant blogg nu för tiden. 90% av alla bloggar jag hittar är tjejer. Var är alla killar? Är jag ensammen?

Tillbaka till Instruktören. Din blogg var intressant. Du ägnar mycket av din tid åt att föreläsa om konstformen “att vara ball”. Att vara extravagant är ju någonting vi alla vill vara, så en blogg som lär oss detta är ju som en skänk från ovan.

Rubriken på bloggen är “Ball i samtiden - en knappologisk kartläggning av ett samtida ballt leverne”. Det enda fel du egentligen begått är dock ett väldigt stort. Jag önskar så att ditt favoritord vore “cool” istället för “ball”. För som alla vet, är ordet “ball” - inte ballt. Ordet “cool” - det är ballt. Att använda ordet “ballt” i en seriös mening slutade att upphöra i början av 1990-talet. Det är någonting som Göran Gillinger skulle kunna säga på stranden i Sunes Sommar eller i lägenheten i En Fyra För Tre (vad hände egentligen med Göran Gillinger?).

Du skriver att “Instruktören ger instruktioner, men saknar själv den tid och energi som krävs för att följa dem; att följa instruktioner är de instruerades uppgift.”. Det är synd att du inte är ball själv. För det är svårt att följa instruktioner från någon som inte själv behärskar dem. Jag skulle aldrig ta mormor på allvar om hon försökte förklara för mig hur jag ska gå till väga för att göra snabba sweep-pickings eller avancerade tappingmönster på elgitarren.

Jag är ledsen att behöva säga det, men det känns som en pil i hjärtat varenda gång jag läser detta extremt fula ord i dina annars så putslustiga inlägg. Det är coolt att vara ball. Det är ballt att vara cool. Det är ballt att använda ordet “cool” - men det är inte coolt att använda ordet “ball”. Du är extravagant.

(Din blogg får tre stycken Pål Hollender av fem möjliga)

http://ballisamtiden.blogspot.com/