Man ska inte skämta om skogen. Den är farlig.
(2008-09-30)
(2008-09-30)
(2008-09-27)
Om jag hade haft jättemycket pengar, då hade jag köpt helt onödiga grejer, enbart för att jag haft råd. Jag skulle gå in på den dyraste järnhandeln i hela Västerbotten och säga…
“Hörredu, var hittar jag… men… vad är det för kläder egentligen? Och vilken ful slips! Ta hit någon med stil! Jag kräääääver någon med stil! Ta hit din arbetsgivare, den dyyyyyrast mannen i heeeeela butiken!”
…sen skulle jag hytta så där med pekfingret som lärare säkert gjorde på 30-talet innan de vansinnespiskade sina elever skinnröda med den där långa pinnen som de typ aldrig pekade på tavlan med. Sen när chefen för affären (som säkert heter Lars-Erik) hade kommit fram till disken, då hade jag slagit näven i bordet så reklampennor ramlat ner på golvet.

- Hej…? Vad kan jag hjälpa dig med?
- Ta booooort denna fula medarbetare du har vid din sida. Jag säger ta boooort honom bara…. !
- Ursäkta?
- Jag vill inte se slipsen mer!
- Tord, kan du gå in i fikarummet ett tag? Jag kommer sen. Vad… vad vill du egentligen?
- Bäste herre, jag vill köpa dina dyraste verktyg. Jag är ute efter en hammare och spik.
- Okej… ja om du följer med här…
- Har du någonting som matchar min nyköpta guldklocka? Eller mina guldtänder?
- Eh… näe vi har bara vanliga hammare…
- Ingenting i guld?
- Tyvärr…
- Låt gå, men vad kostar din dyyyyyyyraste hammare?
- Tja… den här går på 450 kronor.
- 450 kronor? Driver min herre med mig?
- Ursäkta?
- Är detta verkligen den dyraste hammaren min herre har att erbjuda mig?
- Ja… Duraflexen är den dyraste…
- Men kan…. AHHHHHH!! Vad gör han här ute igen??!?!?!?!?! Ta bort honom!!!!
- Vad fan har du emot mig?!?!?!!
- Tord, gå in i fikarummet ett litet tag till, jag kommer snart.
- Tack och lov för att han är borta! Den lågprisslipsen ger mig exem..
- … vem är du egentligen?
- Jag är en mycket rik man som vill köpa din dyyyyyyyyraste hammare!
- Som sagt.. Duraflexen kostar 450 kronor.
- Kan min herre kanske rita dit en liten nolla extra på prislappen, bara oss emellan?
- Rita dit…? Nolla..? Va?
- Kan vi säga 4500 kronor?
- Näe alltså… … den kostar 450 kronor?
- Jag erbjuder 4500 kronor.
- Erbjuder… jag förstår inte? Vill du betala 4500 kronor för den här hammaren?
- Ja, fast det skulle kännas bättre om du kunde skriva på prislappen att den kostar 4500 kronor… blir så mycket lättare att diva för grannen då…
Det skulle sluta med att jag skulle komma ut ur butiken med en hammare för 4.500 kronor, en låda spik för 67.000 kronor och världens dyraste kubikmeter med plankor. På vägen till bilen skulle jag vänta till en grupp medelklassmedborgare kommit fram, viftat med händerna tills dom såg mig, för att sedan tömma min plånbok i en avloppsbrunn och säga högt… “Pengar? Ha! En världslig sak!”
pettersandstrom.com/blogg säger:
vad är klockan hos dig?
Jerre säger:
11.36
pettersandstrom.com/blogg säger:
sick
Jerre säger:
yep
pettersandstrom.com/blogg säger:
här är den 20:36
pettersandstrom.com/blogg säger:
jag är i framtiden.
Jerre säger:
ja. vad hander i framtiden?
pettersandstrom.com/blogg säger:
världen är doomed. det är ingenting kvar. bara jag och datorn.
Jerre säger:
shiiit
pettersandstrom.com/blogg säger:
jag saknar 11:36. det var en fin tid.
pettersandstrom.com/blogg säger:
jag kommer ihåg den som om det var idag.
Jag fick precis ett sms där det var en liten bild på en ros, och sedan texten:
“En ros till dig som betyder mest av alla! :)”
Jag blev så där schysst glad som man blir vid uppvaktning, men kände inte igen numret så skickade ett sms och tackade för rosen och frågade vem som skickade den. Jag fick sedan svar av min 11-åriga brorsdotter:
“Haha jag skickade fel, men du kan få rosen, du betyder också något och jag gillar dig jättemycket! :) /Saga <3″
September 12th, 2008 by Sandström | 1 kommentar »Jag kom precis på världens sämsta raggningsreplik
(som ni får använda om ni vill, bara att ta den. Jag vill inte ha den.).
- Din pappa måste vara brandman.
- Varför då?
- Därför att.