Jag vill bara säga tack Lasse för att du hjälpte mig att få till Saras födelsedag precis så som jag hade planerat den. Jag är glad att jag fått upp ögonen för din musik. Det är inte bara för att du har talang när det gäller att skriva texter på svenska, någonting som är otroligt svårt att få till bra, utan din musik får mig alltid att tänka på fröken Pettersson. Och det, det är en aktivitet jag tycker om att utföra.

Jag älskar att läsa mina nattanteckningar. Ibland när jag vaknar upp ur en dröm kan jag tycka att jag har värsta fetroliga ämnet att skriva om i bloggen, så jag skriver ner det i ett anteckningsblock. Sedan garvar jag alltid jättemycket och tänker på att ni kommer skratta jättemycket ni med.

När jag sitter vid datorn i vaket tillstånd och är klar i huvudet visar det sig att det jag skrev ner ALDRIG är roligt. Sen sitter jag och garvar för att det jag skrev ner på natten är så jävla dåligt. Ofta finns det ingen poäng (ibland finns det en poäng, men jag förstår den inte). Det är precis som om jag skrivit manus till en värdelös ståuppare från Södermalm.

Om jag skulle ta mina anteckningar från igårnatt och transformera dom till ståuppformat, då skulle det bli så här:

(slå på Seinfeldbasen i huvudet nu)

“Tack tack. En annan sak jag tänkt på… Ni vet dom där gångerna man bara har en miniräknare framme som underhållning… det är en utmaning det, eller hur? Man skriver den där klassikern 5318008 och vänder miniräknaren upp och ner och skrattar. När man är less på det tar man och multiplicerar något stort tal med ett annat stort tal och räknar hur många nollor som kommer fram… sen tänker man “bloody hell… tänk om jag haft så mycket i årsinkomst”. Sen dividerar man med 12 och tänker “fuck me… vad mycket jag skulle tjäna i månaden. Åhhh…”. Efter de två aktiviteterna finns det inte så jävla mycket mer att göra…

…tack, tack för mig. Ni har varit en jättebra publik… ni kunde gärna ha fått skratta lite mer… men ni har varit en jättebra publik… … … okej…. …. klappa händerna är ingenting ni gör heller… … … … .. vi syns i baren… … … dra åt helvete.”

Här ni tänkt på att det finns inget sätt att bevisa att två människor ser samma färger?

Om du går ut så ser du troligtvis färgerna på den här bilden.

Men om jag skulle ställa mig bredvid dig, då kanske jag skulle se det här…

Om du frågar mig vilken färg vattnet har så säger jag ju blå. Det är bara det att min blå kanske är din röd.

Det kanske finns folk som går omkring och ser som bild nummer två, och det är ingenting konstigt med det. Dom ser ju en blå himmel, en grön gräsmatta och ett rött hus dom med. Det kanske till och med finns något ufo som går omkring och ser färger som inte borde finnas, det är bara det att hur ska vi veta det?

Och har du tänkt på att om jag nu skulle se färgerna som på bild nummer två, då skulle det betyda att när jag läser detta inlägg byter bild ett och två plats för mig. Fast hur ska vi veta det? Fundera på den ett tag.

En bekant till mig berättade att hans morfar hade ett gammalt jazzband när han var ung, och de använde tomma vinyler och spelade tydligen in direkt på vinylen med hjälp av nån grej som graverade in medan de jazzade på. Jag har kommit över uppgifter om att det var minsann så de första bootleginspelningarna kom till världen.

Det mest skrivna bootlegfallet var när Sture Persson från Överkalix smög in sin apparatur bakom scenen och plankade ett av dragspelsorkestern Swing It’s dansgaleframträdande, för att sedan sälja på Blocket (version 1.0).

Första versionen av Blocket skapades redan 1935 och hade två stycken anställda, det var Sture själv och hans svåger. De sålde bootleginspelningarna hemma i garaget. Man fick plocka i backarna och skriva upp i ett block vilken skiva man ville ha. Ville man ha de nyaste inspelningarna var det först till kvarnen som gällde. Det var där Sture förvarade dem.

Betalningen skedde under bordet, för Stures idiot till svåger hade råkat svetsa fast kassapparaten där. Det var både krångligt och opraktiskt. Sture var inte nöjd med sin svåger på något sätt alls. Sture ville helst att han skulle få en svår sjukdom och somna in.

Calzone är helt klart den mest intressanta pizzan. Det är oftast en rätt stor pizza, men när man sticker hål på den så sjunker den, precis som en gammal man som lägger sig i badkaret, sakta ihop och krymper och blir mindre och mindre.

Någonting jag inte begriper är varför ingen pizzabagare har tagit tillvara på Calzonens utseende och precis som ett Kinderägg placerat en överraskning inuti den. Om jag ägt en pizzeria skulle mina kunder alltid känna en spännande känsla i hela kroppen när de beställer sin Calzone. Typ “oj oj, undra vad Sandström bakat in i min pizza nu?”. Här är en lista på saker jag med jämna mellanrum skulle baka in i din Calzone;

1. En Vesuvio.

2. En lite mindre blender för perfekt tillagning av “Smoothie, Milkshake, Pesto, Guacamole” m.m.

3. Hjärter Kung (när du betalar gör jag ett korttrick på dig där ditt kort försvinner)

4. Liten GPS-mottagare “Magellan Triton 200″ . 2,2 tums färgdisplay. Inbyggd baskarta över Västeuropa. Drivs med 2 stycken R6-batterier (medföljer i salladen),

5. Boklampa med lysdiod. Hållare som kan fästas i boken, bältet m.m. BxDxH 35×18x120 mm.

6. En hamburgare.

7. Trådlöst bredband och en trisslott.

8. En Aladdin-chokladask.

9. En mindre Calzone (och i den finns en mindre Calzone, precis som de där små ryska dockorna).

10. En kamera. När du öppnar Calzonen går en blixt av och du har möjlighet att lämna in kameran till mig bakom disken så framkallar jag din reaktionsbild under tiden du äter och signerar sedan min autograf med tomatsås.

Idag är det farsdag. Och snart fyller farsgubben 50 år, det får han ett blogginlägg för. En rolig grej med min far är att han finns med på IMDb, vilket känns oerhört surrealistiskt för en filmgalning som mig. Han var med i en lågbudgetproduktion som hette “Parasiten”. Hans jobb sponsrade produktionen och de behövde statister.

Jonas Inde spelade en rollkaraktär som jobbade på ett sågverk. Pappa var ondskefull fabriksköpare och köpte upp sågverket, vilket lämnade Jonas arbetslös. Pappa var med i ungefär 8 sekunder. Han skakade hand med en gubbe och lämnade över en pärm. Han hade inga repliker. Scenen var filmad på kvällen, från ungefär 15 meters avstånd.

Pappa låter dock inte detta gå honom åt huvudet. Visst, han brukar ibland svara telefonen med meningen “Ja det är Mr. Sven-Åke, star of “The Parasite”, men bortsett från det är han en precis lika avslappnad dude som innan sitt stora genombrott. Om jag jobbar riktigt hårt kanske jag en dag kommer att finnas med på IMDb.com jag med, precis som min far.

Nu ska jag ringa pappas agent och boka ett möte så jag kan ge honom hans farsdagspresent. Det blir en starköl. En stor och stark öl till en stor och stark man.

(Glöm inte att gå in på Amazon.com och shoppa Sven-Åke Sandström products!)

Vore det inte coolt om man kunde spela in sina drömmar? Min idé är att man skulle ha en slags dvdspelare vid sängen, och när man lägger sig spänner man fast en liten grej på huvudet (kanske en slags hjälm). Sen trycker man på record och somnar, och medan man sover spelar den futuristiska dvdspelaren in drömmarna på en dvdskiva, som man sen kan spela upp på en tv.

Företag nummer 1 (DreamDVD Aktiebolag)
Detta företag ska designa och producera dvdspelaren och grejen man sätter på huvudet (jag säger inte hur det går till för det är en jättehemlig process).

Företag nummer 2
Detta företag är en kedja videoaffärer. Tänk er en vanlig videobutik där man hyr dvdfilmer, fast här hyr man andras drömmar (som jag köper in av besökare, ungefär som en pantbank). Butiken är indelad i olika sektioner, precis som en vanlig videobutik. Om du vill se en drömfilm där du åker i en stor chokladbåt i söderhavet kan jag garantera att den står på fantasyhyllan någonstans bredvid “Luftballongspolisong” (en dröm där Elvis åker luftballong mellan Stockholm-Sälen).

Vill du se en knasig erotisk drömrulle där du har sex med Christina Applegate i en stor kakburk kan jag hänvisa dig till erotikavdelningen. Och om du vill se en drömrulle där du ligger sked med Göran Persson på ena sidan och din mamma på andra sidan kan jag leda dig till rysarna/horror.

Vilken dröm väljer du att se på fredagkvällen?

1. “The Moppehoppers”. Mardröm/thriller. Följ Sune Persson när han drömmer om de galna ungdomarna som mopedhoppar sönder hans rabatt. Plötsligt kommer en enorm skumtomte och frågar var allt guld har tagit vägen. Filmen tar sedan en tvärvändning och nu sitter Sune i en trampbåt utanför Australien. Men är han ensammen?

2. “Plektrum i rectum”. Bisarr gladporr i studiomiljö. Följ trummisen Petter på en sensuell bergochdalbana där han får utlopp för sina vildaste fantasier. Innehåller saker du aldrig tänkt på att man kan använda en tamburin till. Medverkande: Petter Sandström, Janne Loffe Carlsson.

3. “Doom Krafth”. Tysk film-noir/horror om bilmekanikern Klaus som visade sig vara djävulen. Kikki Danielsson har även en biroll (som en stapel rosa bildäck).

4. “Ta dubbla socke!, sa mamma”. En irriterande liten historia där Jonas Johansson drömmer om sin ömma moder som aldrig vill hålla käften.

5. “Snygg tröja”. Ett provocerande drama där alla går omkring och är ironiska mot dig.

6. “Passion of the tårt”. Äventyrshistoriedrama där judarna och romarna dödar alla tårtor som finns i hela världen. Vi på redaktionen vill varna känsliga personer för bageriscenen i slutet (det är skrattretande mycket grädde i den).