Jag förvånade mig själv idag. Jag har blivit en David Brent/Michael Scott. När två stycken asiater kom in på bowlingen sträckte jag mig direkt och tog upp två pingisracketar och en boll. Haha, Herregud.

Måste alla optiker ha glasögon? Jag bara undrar.

Det finns få glädjeyttringar som är så kraftiga och starka som den man får när man hittar någonting viktigt som man tappat bort. Det spelar ingen roll om det är ett viktigt papper, en mobiltelefon eller en lillebror, man reagerar alltid på samma sätt:

“Men åh, lilla gubben. Åh förlåt, jag ska aldrig mer ta dig för givet. Jag ska ta hand om dig nu, åh tack för att du kommit tillbaka till mig. Praise the lord. Praise the fucking lord! HALLELUJAH!!!!”.

Säg, vore det inte lite coolt, om alla skulle födas med en Metallica-tshirt? Nu är inte fallet så, men om det hade varit så - GUD SÅDAN GRYM PUBLICITET, METALLICA!

Ibland får jag en sådan knasig känsla att jag inte har några byxor på mig. Jag vet inte vad det kan bero på. Det kanske har någonting att göra med att jag tycker om att vara naken.

Inatt drömde jag att jag stod på en hylla och två stycken hundar turades om att hoppa upp och bita mig i handen. Det pågick hela natten. Jag tyckte inte det var speciellt trevligt.

I lördags var den musikaliska stämningen på topp. Viggo spelade på Jonas gitarr, jag spelade trummor på Jonas synt och Jonas och Stellan stod på knä och avgudade det bästa band de någonsin skådat. Alkohol kan ha varit inblandad. Talang fanns inte i byggnaden.

Jag älskar dig.