Idag idag idag! Idag är det idag! Och det var det igår också!

Vänta nu… Igår var ju igår, det kan inte ha varit idag. För idag är idag, det VET jag. Men igår kändes verkligen som ett idag… inte idag då, men igår. Fan vad allt är ur balans idag. Det är kanske för att igår tydligen var idag. Men om igår faktiskt var idag… vad fan är idag då?

Är det ur balans idag eller igår? Är det över nu? Om idag var igår, då var allt ur balans igår. Undra om det är bättre idag då… Det kan det ju inte vara. Men kanske imorrn?

Det här var bara obehagligt. Det skulle inte förvåna mig om det kommer att vara idag imorgon också. Det skulle verkligen vara helt sjukt. Jag antar att det bara är att vänta och se.

Från och med imorgon ska jag sluta använda ordet “idag”. Jag ska istället börja säga “två dagar före dagen efter imorgon”.

Så om någon i framtiden skulle fråga mig… “när ska det vara klart?” och om svaret är “idag”…

…då ska jag svara… “två dagar före dagen efter imorgon“. Efter det ska jag omedelbart lämna rummet och bli okontaktbar hela dagen.

Dagen efter ska jag sedan haffa personen direkt på morgonen och fråga “gjorde du klart det igår?”. Om det visade sig att han/hon inte förstod svaret jag gav - då ska jag dela ut en rejäl utskällning och säga “men, du förstår ju verkligen ingenting. Kan du ta enkla instruktioner eller?”

Jag vet egentligen inte varför jag ska börja med detta. Det vore så himla mycket smidigare att bara låta bli…

Ja… ja, nu har jag bestämt mig. Jag ångrar mig. Jag fortsätter att säga idag.

Gud vad skönt att allt är tillbaka som vanligt igen!

Videoblogg nr. #32565SE9: De trevliga fantasigrannarna (9:49)

(2009-07-08)

Idag fick jag ett brev från skatteverket. Det är jämt med en klump i halsen som jag sprättar upp deras brev. Ibland glömmer jag bort att de titt som tätt skickar ut kontrolluppgifter och bara vanlig skatteinformation. Det första jag tänker när jag ser breven är “hur mycket pengar ska jag få?” eller “hur mycket pengar vill de ha?”.

Idag kändes det som att de ville ha pengar av mig. Jag rev upp kuvertet på kortsidan, så där amerikanskt, och fipplade ut brevet. När jag fick se slutsiffran tappade jag andan och fick inte tillbaka den. “Vill dom ha 8,6 miljarder kronor av mig!?”. Jag försökte skrika, men fick inte fram några ljud. Det liksom bara pyste och fräste från min mun och saliv rann ner på skjortan.

“Jag har inte så mycket pengar… hur ska jag kunna återbetala detta? Jag skulle kunna sälja tvn och ett par gitarrer, men det skulle fortfarande fattas jättemycket pengar. Och hur gick detta till? Jag har ju bara jobbat halvtid på bowlinghallen förra året… 8,6 miljader kronor är väldigt mycket restskatt.”

Efter närmare inspektion insåg jag att det bara var vanlig skatteinformation. Det var ingen skatteskuld på 8,6 miljarder kronor. Jag hade bara råkat titta på mitt personnummer.